Avsnittet om integration och migration inleds med meningen: ”Centerpartiet strävar efter öppna gränser, fri rörlighet och en generös flyktingpolitik.” Om detta råder ingen oenighet. Det är när programgruppen i nästa mening gör tolkningen att den som står för ”alla människor lika rätt och värde” måste vara ”för en fri invandring” som många har invändningar.
Kopplingen till de mänskliga rättigheterna är inte alls självklar. Rätten att flytta till ett annat land ingår inte i dessa, vare sig enligt FN:s deklaration eller i allmän mening.
Det är framförallt tidsperspektivet som gör ambitionen fri invandring orimlig. Inget land i världen har fri invandring. Kanada, som ofta framhålls som ett föredöme i debatten, har visserligen en mer omfattande invandring än Sverige men prövar noga att de som ansöker om tillstånd att immigrera antingen har asylskäl eller har ett jobb som gör att de kan försörja sig eller en förmögenhet som gör dem oberoende av samhällsstöd.
I debatten har förespråkarna för fri invandring hänvisat till både möjligheten för flyktingar att komma hit och att vi behöver mer arbetskraft. Ingetdera har med principen fri invandring att göra. Enligt asylrätten har flyktingar rätt att stanna i Sverige och den svenska asylmottagningen är större än något annat EU-land.
Sedan några år är arbetskraftsinvandring tillåten även från länder utanför EU. Några väsentliga begränsningar finns inte. Fri invandring innebär att även de som vare sig har flyktingskäl eller kan få ett jobb har rätt att fritt komma hit – utan någon gränskontroll. Det kan inte fungera för ett ensamt land med ett generöst välfärdssystem.
Principen om alla människors lika värde innebär är att alla som bor i Sverige ska ha samma rättigheter. Vi accepterar inte tältläger för flyktingar eller att fattiga invandrare ska behöva tigga för att överleva. Men vissa som förespråkar fri invandring vill att den svenska välfärdsmodellen ska monteras ned och att arbetsmarknaden ska avregleras helt.
Redan EU:s regler om den fria arbetsmarknaden, med rätt för EU-medborgare att vistas tre månader i landet för att söka jobb, har visat på vissa problem. I storstäderna bor nu EU-medborgare i misär, utan bostad och med tillfälliga svartjobb som enda försörjningsmöjlighet. Allt fler tiggare från andra EU-länder har också uppmärksammats. Med helt fri invandring skulle den typen av problem sannolikt öka kraftigt.
Visionen om fred på jorden leder inte programgruppen att föreslå avrustning utan tvärtom konstaterandet att ”tyvärr är det (…) alltjämt motiverat med ett militärt försvar”. På samma sätt kan inte visionen om öppna gränser leda till slutsatsen att Sverige nu ska införa fri invandring. Tyvärr måste invandringen under överskådlig tid vara reglerad.
Yngve Sunesson