Ledare 15/11. Att digitala lås skulle spela ett slags huvudroll i en budgetdebatt i Varberg var kanske inte helt väntat. Men de ”smarta” låsen kom under gårdagens maratondebatt att symbolisera den effektivisering av äldreomsorgen som den blågröna ledningen varmt talar för.
Och visst är mycken effektivisering av godo – det höll även det röda laget med om. För precis som såväl Ann-Charlotte Stenkil (M) som Christopher Bergenblock (C) påtalade finns det en påtaglig risk för att pengar annars ”försvinner mellan stolarna” på de kommunala förvaltningarna och i verksamheten. Oavsett om man driver ett företag, en kommun eller har ansvar för en familj måste man hålla koll på vart pengarna går. Annars kan lyxfällor och liknande slå igen.
Att inte sträva efter bättre resursanvändning är dessutom slöseri med andras pengar. Det är ju trots allt från varbergarnas surt förvärvade inkomster som skattemedlen dras – varför Alliansen plus MP hade goda skäl för sitt försvar mot skattehöjningar.
En låg kommunalskatt är dessutom en konkurrensfördel i kampen om nya invånare. Staplarna över kommande investeringar, varav några ligger inom områden som inte kan klassas som klassiska kärnverksamheter, talar dock sitt tydliga språk.
Vi behöver säkert höja skatten framöver men det är viktigt att skjuta på skattehöjningar så vi har det redskapet kvar, markerade Harald Lagerstedt (C).
Och nog kan det redskapet komma att behövas, inte bara för att finansiera sköna nya simanläggningar och efterlängtad, men dyr stadsutveckling. För Varberg tänker sig väl inte lösa all framtida äldreomsorg med några knapptryckningar?
Nog för att det kanske skulle kunna bli tekniskt möjligt. Med tillräckligt många apparater kan allt mer av det personalkrävande arbetet rationaliseras bort. En dement äldre människa som glömmer bort att äta skulle ju, åtminstone i teorin, exempelvis kunna kopplas till en sond och en maskin som sköter näringstillförseln.
Men en fullt så ”smart” omsorg vill vi kanske inte ha?
– Det är svårt att hitta medarbetare inom alla ansvarsområden, därför är det viktigt att premiera nya sätt att arbeta, upprepade förvisso Ann-Charlotte Stenkil.
Att det råder personalbrist och att kommunerna därför framöver kommer att tvingas konkurrera med arbetsmiljö och lön för att locka anställda, betyder dock inte att alltför stark tilltro bör sättas till alternativet ”snabb teknikutveckling”. Högskolan i Halmstad må med sina innovationer vara fullt kapabel att förse kommunerna i Halland med en rad robotlösningar, smarta golv med mera. Men det måste också dras gränser.
Erland Linjer (M) må ha tyckt sig hittat en klockren jämförelse när han jämförde sin allra första bil med dagens moderna bilar – och från det drog kopplingar till ny teknik i omsorgen. Men för många av oss andra väcker tanken på självkörande hem nog lika mycket rysningar som hopp.
Därför finns det skäl att lyssna noga även när socialdemokrater som Jeanette Quist (S) äntrar talarstolen.
– Vi kan inte digitalisera bort behovet av personal, varnade hon.
Det finns förvisso en och annan modern pedagog som gärna sätter en i-pad i näven på eleverna och låter dem forska själva via google. Men det lägger lika lite grunden för en bra utbildning som robotiserade äldrelägenheter bäddar för en värdig vård. Hur smart sängen än är behöver den äldre en medmänniska som kommer till sängkanten, en varm hand att hålla i och en röst till tröst och sällskap. Vi måste komma ihåg att ensamhet nämns som ett allvarligt problem för många äldre och en skäl till ökad psykisk ohälsa.
Att värna en medmänsklig omsorgskvalitet är också att prioritera rätt saker!
