Ledare 20/1. Skolplikten ska åter inte bara innebära att alla barn skall gå i skola – nu skall alla barn åter tvingas in i den offentliga fållan. Det – och inget annat – är regeringens syfte med det vinstförbud som presenterades i en lagrådsremiss på fredagen.
Att Socialdemokraterna i Halland korkade upp champagnen, stolta om än ännu inte nöjda, är troligt. Missnöjdheten består i att bilan ännu inte föreslås falla även över alla fristående vårdcentraler. För helst vill man ju göra rent hus, städa bort allt vad valfrihet heter för såväl skolor som privata vård- och omsorgsföretag.
Det är dock inte med utspel som ”Äntligen kan vi kanske sätta åt Vesterhavsskolan” som exempelvis Per Svensson visar sin tillfredsställelse i sociala medier. Han nöjer sig med att skicka vidare en bild som låter påskina att det är ”rätt enkelt”, att hans parti bara gjort tummen upp för bra skola och omsorg och tummen ned för vinstjakt.
Det är inte sant. Men det låter ju så mycket bättre än att rakt och brutalt berätta för halländska elever vilka av deras skolor man vill bomma igen. Ändå skulle det bli effekten om förslaget blir verklighet.
För även om socialdemokrater – i argan list eller av okunnighet – nu låter påskina att det bara handlar om att få bort övervinster så leder förslagets konstruktion till mer än så. Förslaget går ut på att välfärdsföretagens avkastning begränsas till sju procent plus statslåneräntan på företagets bokförda operativa kapital.
”När vinsttaket sätts i relation till välfärdsföretagen låga bokförda operativa kapital blir den tillåtna rörelsemarginalen så låg att förslaget i praktiken kan betraktas som ett vinstförbud.” Så skriver Falkenbergs kommun i sitt remissvar på Reepaluutredningen. Falkenberg konstaterar krasst att ”utredningen effektivt bort alla drivkrafter till alternativt utförda offentliga välfärdstjänster”.
Att åtminstone delar av regeringen är fullt medveten om detta illustreras av civilminister Ardalan Shekarabis kommentar om att de berörda företagen kan öka sitt operativa kapital genom att köpa fastigheter och inventarier. Den som äger skolfastighet ska alltså få göra högre vinst än om man hyr?
Regeringens försåtliga sätt att undanta ideella verksamheter – de skall utsättas för en ny, ingående tillståndsprövning som ju i sin tur kan skruvas åt så hårt att få kan passera nålsögat – har inte heller fått friskolesverige att andas ut.
Fast, säger vän av ordning, varför oroa sig när förslaget ändå inte kommer att gå igenom riksdagen? Utan SD:s stöd kommer ju förslaget att falla så fort det når riksdagen.
För Sveriges föräldrar, elever och väljare i allmänhet är det viktigt att inse att regeringen vill vrida klockan tillbaka till monopoltiden. Alla fina fraser om att se alla elever och deras behov är ett spel för gallerierna. För nu handlar det åter om att anpassa eleverna efter en sanktionerad skolform snarare än att låta eleverna välja en skola som passar dem.
