Nyligen kunde vi berömma de styrande i Varberg för att de, under snart 350 år, bevarat rutnätsstaden. Det vill säga den form av stadsplanering som gäller innanför vallgatorna.
Att slå vakt om Varbergs speciella, trivsamma och högt uppskattade karaktär runt torget betyder ju inte att man kan tillåta sig att göra vad som helst utanför. Varberg, precis som många andra mindre städer, är uppbyggt på årsringar som alla har sin utformning och som det finns all anledning att vara varsam med.
Att döma av ett aktuellt ärende, planen för kvarteret Snidaren, delar man från de styrandes sida inte den uppfattningen. Lika lite som man gjorde det med området runt kvarnen söder om centrum.
Vi kunde läsa om Snidaren på nyhetsplats häromdagen. Åttio nya och välbehövliga lägenheter (ökning med 60) planeras längs Sveagatan och Snidaregatan, i nära och bekvämt centrumläge.
MEN, och det är ett stort men. En byggnation enligt den handling som nu är föremål för samråd skulle förvanska, för att inte säga förstöra. I dag, se bilderna ovan, ligger det flera fristående villor med stora, öppna trädgårdstomter där. Om byggplanerna fullföljs blir det här ett kraftigt förtätat och närmast kompakt område med flerbostadshus. Och ett fult hack i en årsring uppstår.
När byggnadsnämnden i september 2014 beslöt att gå ägarna av det aktuella området till mötes och inleda planläggningsarbete hänvisade de till den höga bebyggelse som i dag finns där den gamla öppna Kvantumparkeringen tidigare låg. Man skrev bland annat att en ”ökad exploatering på fastigheterna (kvarteret Snidaren) kan ta stöd i den högre bebyggelsen som finns i det väster om liggande kvarteret Lorensberg”.
Men om man resonerar så, då kan ju hela Varbergs centrum, utom då innanför vallgatorna, bli ett enda stort och tätbebyggt bostadsområde. För det finns ju då alltid några höga hus att försvara nästa projekt med. Så går det bara inte att göra. Då förstörs ju stora delar av Varbergs charm och karaktär!
I sitt yttrande lyfter Kulturmiljö Halland särskilt fram fastigheten Snidaren 13 (det vita funkishuset på Snidaregatan) som ett hus med ”högt kulturhistoriskt värde och (som) bör bevaras och renoveras med hänsyn till detta värde och arkitektoniska stil”. Men de pekar även på andra ur kulturhistorisk synpunkt värdefulla miljöer, och hela andemeningen i yttrandet är att här måste man vara varsam. Det är man inte i det framlagda förslaget!
Visst, det finns konflikter här. Mellan vaktslåendet om värdefulla kulturmiljöer och behovet av fler bostäder, mellan värnandet av den värdefulla åkermarken och tillgodoseendet av de många behov som den kraftigt växande staden har. Men detta får inte i alla lägen gå ut över historien och kulturmiljön. Det får inte ensidigt vara så att tillväxten och de nya och fler bostäderna styr. För det är också viktigt att vara rädd om Varberg!
