Några av de som besökte minkgården i Glommen på onsdagen. Från vänster Ulrika Persson och Karl Johnsson från LRF samt Kristina Yngwe, Centerpartiets miljö- och jordbrukspolitiska talesperson.
Några av de som besökte minkgården i Glommen på onsdagen. Från vänster Ulrika Persson och Karl Johnsson från LRF samt Kristina Yngwe, Centerpartiets miljö- och jordbrukspolitiska talesperson.

Aktivistmetoder kräver nya lagar

Det finns andra metoder än hot och trakasserier för att påverka. Eftersom djurrättsaktivister inte förstår detta krävs det skärpt lagstiftning.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Djurrättsaktivisters agerande gentemot familjen som driver Söndregårds minkfarm i Glommen framstår för de flesta som rent kriminellt, men paragraferna i lagboken räcker i dagsläget inte till för att motverka och sätta stopp för ohederliga och osmakliga metoder.

”Detta är inte bara en fråga om päls”, påpekade riksdagsledamoten Kristina Yngwe, Centerpartiets miljö- och jordbrukspolitiska talesperson, vid ett besök i Glommen på onsdagen. Grisbönder, kycklinguppfödare, jägare och minkbönder är bara exempel på de som under senare år fått utstå djurrättsaktivisternas allt grövre metoder. Det handlar om trakasserier, hot och förföljelse av näringsidkare, deras familjer och barn. Allt som oftast utförs dessutom hoten i offrens hemmiljö.

ANNONS

Alla behöver inte gilla kött. Alla behöver inte tycka att det är okej med kläder av djurpäls. Det är till och med helt okej att klargöra att man inte accepterar att vi har ett samhälle där vi äter kött och klär oss i päls, den rättigheten finns tack vare yttrandefriheten som vi ska värna. Däremot behöver vi alla acceptera att metoderna vi använder för att framföra våra åsikter och försöka få genomslag för dem ska vara demokratiska. När organisationer och enskilda individer använder sig av metoder som omfattar hot, trakasserier och skadegörelse är vi på fel väg.

Det må för en del låta som mindre ”spännande” och adrenalinpumpande metoder att försöka få fler att äta grönt och bära ytterkläder av bomull och ylle genom övertygande argumentation. Men beteendeförändringen som genomförs den vägen tenderar faktiskt att fungera bättre än den övertalning som görs med hot och våld. Och det bör ju rimligen inte vara aktivistens adrenalinkick som är viktigast, utan vad som är bäst för djuren som ska stå i fokus för den som ser sig som aktivist.

Dessutom; om man nu är övertygad om att man begår sina handlingar för djurens bästa måste man ändå fråga sig vilken nytta man gör för dem. Faktum kvarstår att Sverige har en av världens starkaste lagstiftningar när det gäller djuromsorg. Aktivister på svensk mark skapar därmed en ökad marknad för produktionen i andra länder där djuromsorgen är sämre och lagstiftningen svag eller obefintlig.

ANNONS

Men det är väl bara att inse att den som ser sig som aktivist inte kommer förändra sitt val av metoder över en natt på grund av denna nu framförda argumentation. På demokratisk väg behöver vi därför stärka lagstiftningen så att den ger bättre skydd för de som utsätts för djurrättsaktivisternas metoder. Kristina Yngve har i en riksdagsmotion uppmärksammat frågan. Hon föreslår bland annat att det inte längre ska vara möjligt att missbruka yttrandefriheten för att trakassera och förfölja oskyldiga näringsidkare i deras hem och på arbetsplatser. Det är inte bara ett rimligt lagförslag, det är ett lagförslag som hade behövs redan i går och tidigare än så.

ANNONS